Oj, vad det vad det händer mycket på tomten. Rosorna blommar (utom den vita som blivit av med sina knoppar sedan förra helgen, hoppas de smakade) i gult och lila. Vilken tur att jag inte rensade bort ogräset under, för de blåaktiga blommorna klär den lila rosen mycket bättre än den gula grannrosen. Den första pionblomman slog ut i söndags. Så sorgligt om resten är överblommade nästa helg. Om det ändå blivit kallt...

(Jag gnällde visst över regn o kyla för någon vecka sedan. Börjar förstå bönderna, det är inte lätt med en natur som man bara kan foga sig under. Samtidigt blir man ofta glatt överraskad. Bara det att det dyker upp en massa trevliga vilda blommor som jag inte minns från förra året!)

Permishunden B har fått en nytt hem. Glad för hennes skull förstås, men en liten bit av ens hjärta följer med. Tur då att det finns fler trevliga hundar att lära känna. Nu i helgen fick vi sällskap av en lite äldre rottis-tik, matglad och kelig som värsta labradoren! Det var varmt så några längre promenader ville hon inte ta. Däremot uppskattade hon att ligga i skuggan och hålla lite koll på oss och ljuden från omgivningen. Hon vaktade lite, men vi berömde uppmärksamheten och försökte sen få henne att tycka att vi hade koll och att hon hade gjort sitt. Kanske funkade det eller så var det värmen, men hon slappnade av rätt bra. Fantastiskt lättsam hund!

Glömde att ta med kameran, men lyckades ta några bilder med mobilen och sedan föra över dem till datorn. Kul med teknik när det funkar!

De små otäcka sniglarna mumsar på potatisblasten och kryddörterna, massakrerar småplantor och tar tupplurar i jorden under dagen. Tvi! Det är inte de stora sniglarna som sitter på växterna, utan små en-centimers. Är ungarna värst? Men vi har också snyggat till med kanter och täckbark kring odlingarna (det som finns kvar...). Och tack vare det svala och blöta vädret är varar den tidiga sommarens blomning l ä n g e och naturen är frodig och grön. Trevligt och hjälpsamma besökare hade vi också, en tvåbent och en fyrbent.

Mossa, klöver och enstaka grässtrån. Visst är det vackert! Precis här finns just nu ingen snigel :-). Här och där har vi såna stora svarta sniglar, men de har jag inte så mycket emot. Det är ju inte de som tuggar i sig våra försök till odlingar.

Midsommar i skärgården. Det var fantastiskt vackert på värdarnas tomt där jag tidigare bara varit sensommar och höst. På karga stenhällar vid havet växte gräslök, kärleksört, fetknopp och annat som jag inte vet namnet på. I skogen där bakom var det-som-inte-heter-vitmossa mossig och go' och man kunde tro att en trädgårdsmästare varit där och komponerat. Vi blev erbjudna att ta med lite, så nu finns en skärva av skärgården i Sörmland (den skuggiga bilden). Hoppas omställningen inte blir för tuff!

När vi kom till stugan denna gång var det svinkallt och det har uppenbarligen regnat rejält här. Jorden är dåligt dränerad, och blötast av allt var vår vackra kryddrundel! Det visade sig också att sniglarna invaderat vårt Eden. Inte bara de där stora som syns väl, utan små läbbiga sniglar som mumsade på tagetesen, örtkryddorna. Det som förr synts av rödbetor och morötter var spårlöst försvunnet. Örtkryddorna räddades till en torrare plats, tagetesen förvisades till tomtgränsen (det är tydligen riktiga snigelmagneter läste jag) och det hälldes kokande vatten på småsniglarna. Det kändes nattsvart. Som tur var hade jag köpt Människohamn (John Ajvide Lundqvist) efter tips från en god vän.  Resten av helgen tillbringades sträckläsandes i sängen.

Vi köpte tagetes för att förgylla odlingarna, och några kryddörter som vi planterade i en alldeles nygjord rundel. Det är visserligen rätt sankt just där, men vi gjorde ett försök med sten och grus som någon sorts dränering. Så himla fint det blev.