Hurra! Helgens permishund blev en schäfer. Han är en ny bekant för personalen, så på matlappen stod det "Var försiktiga och beredda." - åtföljt av en smiley.

SÅ trevlig! Det började bra för han visste precis att man ska hoppa in i bilen när man får tillåtelse, och att man ska stanna när kopplet tas av. Bilresan gick ok, även om han tröttnade efter lite drygt en timme. (Han hade faktiskt fått en timmes promenad innan.) Då blev det en tvåminutersrast och sedan gick det bra sista milen. P är väldigt morgonpigg (inte helt i fas med oss alltså) och väldigt matglad. Lite svårt att koppla av i vissa lägen, men: bryr sig inte om människor, hundar som gör utfall och visar tänderna, katter som burrar upp sig och springer iväg (grannkatten Bosse som kom för att hälsa och för sent insåg att vi hade en annan fyrbent gäst). Genomsnäll och alert hund. Lite bråttom i kopplet, men det har de flesta. Är det vi som får dem att...? Stilig herre.

Igår (lördag) gjorde vi en tur till Skottvångs gruva där Östra Sörmlands Gruvförening ordnade det årliga Gruvans dag. Trevligt i vacker miljö. Vi hann fika två gånger. En gång innan turen på Sörmlandsledens etapp 16 och en gång efter. Vi gick inte hela etappen, men det var en väldigt trevlig sträcka. Det finns också två rundetapper så det blir definitivt ett återbesök. Närliggande Marvikarna är vackra, det har vi sett förr.

Det var väldigt trevligt att få umgås med en schäfer. Det finns många trevliga raser, och många trevliga blandningar, men schäfrar har en speciell plats i mitt hjärta. Jag upphör inte heller att förvånas över hur hundar kan anpassa sig så. P hade en tendens att vara lite pipig, men redan efter ett dygn så pep han lite mindre. Han kommer att bli en toppenhund för någon!

Jag har inte lyckats få till en kommentar så "svaret" kommer här. Vi fick höra att det var rottis-amstaff. T är en hittehund, så eventuellt är det en gissning. Min arbetskamrat som var ute med henne i går hörde rottis-dobermann. Jag tycker att rottis-dobermann-amstaff verkar rimligt. Definitivt rottis (se bilderna), käken påminner om amstaff (syns inte på bilderna), och hon är hög och slank vilken skulle kunna vara dobermann. Oavsett raser är hon en pudding.

Jodå, vår största (och enda) framgång i odlande är potatisen, och det ser ut så här. Rådjur och sniglar har ätit upp det mesta av blasten vilket gör att regnet plattat till den tidigare kupade jorden. En del blast är gul eller helt vissnad. Jag rådgjorde med mamma som sa att potatisen kan ligga kvar i jorden men att blasten ska skäras bort. Jag tog upp ett par plantor och tro det eller ej, men potatisen var jättefin! Rikligare skörd än förra året blir det också.

(Och så blev det lite trädgård, och en riktig bild också.)

får man göra underliga saker som att åka uppåt i en liten låda. Konstigast av allt är att man ser golvet utanför försvinna nedåt. Lite läskigt, men man vänjer sig. "Ska vi inte gå ut härifrån nu?"

Efter promenad, mat och kanske lite lek är det skönt med en tupplur. Visst ser det avkopplande ut när de sover med tassarna i vädret.

Den här gången fick vi träffa en trevlig tik. Väldigt glad, energisk, grunduppfostrad (!) och lyhörd för hupp hupp, harklingar och andra diskreta nej-ljud. För det var ju lite bråttom ibland, även om man visste att man egentligen inte får låta kopplet ta emot. Hoppas vi ses igen, om hon blir kvar ett tag!

Fotokvalitetet blev sisådär, det var lite för mörkt för kameran och blixtbilder blir inget vidare. Photoshop heter räddningen, och med favoritfiltret Poster Edges får man lätt ok resultat. Visst är  hon en riktig snyggning!

För ett par veckor sedan hittade jag dessutom favoritgodiset sedan barnsben i sexpack! Passar ju extra bra nu.

Lite stolt visade jag vänninan A att vi har en hassel på tomten, och flera fina hasselnötter på gång. "Får ni ha dem i fred? undrade hon. Jadå!!!

Endast timmar senare skulle jag fotografera underverken - de är både vackra och nyupptäckta av oss. Då var det svårt att hitta några... Hittade till sist ett par riktigt små. (Skärpan blev kass, det är svårt att se med lill-kameran.)

Lite senare passerade jag en tall och därunder såg jag hasselnötsblad och en missad hasselnöt. Till skaran av sniglar, rådjur och vildsvin kan vi nu lägga ekorrar. Vi är många som delar på det jorden ger. Nåja, ekorrarna underhåller oss ofta med sina dansturer bland träden så det är dem väl unt.