Rhododendrodon vi fick av mamma trivs alldeles  utmärkt på sin nya boplats! Kul när det går vägen! Man ska inte ropa hej förrän man kommit över bäcken, men det ser sannerligen ut som om den mår bra.

Tyvärr blev en fin kopparsnok överkörd på grusuppfarten av någon av oss. Vi hittade en krampande svansände och en stilla snokkropp. Borde det inte vara tvärtom, funderade vi. Dagen efter låg svanstippen kvar i gruset, medan resten av snoken låg i gräset bredvid. Tittade man noga kunde man se den lilla tungspetsen.

Både vacker och söt, borde kunna bota ormfobi om man har det.

Skön sensommarhelg (nej, det är INTE höst) med sällskap av A och A(lice). I lördags skulle vi göra tre naturreservat, men det blev två. Kartläsaren var ingen vidare kartläsare... Första reservatet avrådde från hundbesök pga. betande kvigor (trevligt att avråda, inte förbjuda). Alice fick stanna i bilen och vi tog en kortrunda i hagarna.

Bättre lycka på nästa ställe. Kort, men trevlig tur. Först lite småskalig lantbruksmiljö, sedan en sörmländsk skog med sjö, grevlig jaktstuga, jordkällare och dass. Och rastplats för skogsvandrare. Gott om vildsvin finns det enlig ett svampplockande par vi mötte, men de lockades tack och lov inte fram av Alices skall.

A hade kommit över en broschyr som presenterar sörmländska naturreservat. Trevligt och bra, inte minst för hundägare som vill prova på nya områden. Men det vore ännu bättre om broschyren förvarnade om hundolämpliga kohagar.

(Okopplad hund!? Ja, men den här hundar far inte iväg efter vilt. Imponerande, eller hur?)