Efter resande och annat var det äntligen dags för en permishund. "Hoppas det blir en enkel", sade jag fredagstrött till sambon när vi närmade oss utlämningen*. Och bönhörd blev jag, en åldrig blandning (bl.a. tax?) som gärna hängde med på promenader men annars bara sov och gosade och myste. Han gav lite grann av samma känsla som att ha en social katt hos sig. Novembermörkret ger en viss rörelseoskärpa...

... vilket får mig att associera till detta verk som jag tror heter I rörelse. Läcker, tyckte jag i början av 1990-talet när jag såg den på en utställning. Planschen jag köpte hänger fortfarande på väggen.

* blir det en fartigare hund så piggnar man till och det är inte heller så dumt :-).