Ny permishund, vit storpudel som försiktigt kollade in det nya stället som han hamnat på. Och sedan sov han. Han verkar mjuk och försiktig, är lyhörd för kroppspråk och tonfall men kan inte ett enda kommando. Inte ens sitt.  

Pälsen ser ut som en fårfäll och verkar värma gott. Lördagspromenaden i det härliga vintervädret hade han inget emot. Det känns mysko, men också lite lyxigt, med en hund som inte fäller. Mina svarta byxor var fortfarande helt svarta trots vår mysstund i soffan.