Mossa, klöver och enstaka grässtrån. Visst är det vackert! Precis här finns just nu ingen snigel :-). Här och där har vi såna stora svarta sniglar, men de har jag inte så mycket emot. Det är ju inte de som tuggar i sig våra försök till odlingar.

När vi kom till stugan denna gång var det svinkallt och det har uppenbarligen regnat rejält här. Jorden är dåligt dränerad, och blötast av allt var vår vackra kryddrundel! Det visade sig också att sniglarna invaderat vårt Eden. Inte bara de där stora som syns väl, utan små läbbiga sniglar som mumsade på tagetesen, örtkryddorna. Det som förr synts av rödbetor och morötter var spårlöst försvunnet. Örtkryddorna räddades till en torrare plats, tagetesen förvisades till tomtgränsen (det är tydligen riktiga snigelmagneter läste jag) och det hälldes kokande vatten på småsniglarna. Det kändes nattsvart. Som tur var hade jag köpt Människohamn (John Ajvide Lundqvist) efter tips från en god vän.  Resten av helgen tillbringades sträckläsandes i sängen.

Vi köpte tagetes för att förgylla odlingarna, och några kryddörter som vi planterade i en alldeles nygjord rundel. Det är visserligen rätt sankt just där, men vi gjorde ett försök med sten och grus som någon sorts dränering. Så himla fint det blev.

Egna "pallkragar" ville vi också ha. En del snickrande blev det, men till sist kunde vi fylla på med jord. Skolmatten kom till användning - Pythagoras sats hjälpte oss att komma på hur vi skulle kunna få de fyra delarna att bilda en kvadrat. Äntligen kom potatisen i jorden.

Jag har alltid uppskattat rabarberns syrlighet, den gröna doften av rabarberkompott och de magnifika bladen. Men först nu har jag sett hur vackert det är när raberberknopparna är på väg att spricka.

Det finns en plan för odlingslotten, men först måste grässvålen bort. Det är ett tungt jobb, men någon måste göra det. Tur att man har en arbetsvillig trädgårdsslav!

Snön ligger fortfarande kvar, men det finns storstilade planer på att snygga till och plantera senare i vår.