Förtjusande rottisvalpen M. Blott fyra månader, men ändå så klok. Vad har livet att erbjuda? Bara det bästa hoppas jag.

Hemmet är i förfall och det tröttar ut att vänja sig vid att jobba. Trots att jag trivs med mitt arbete. Kan man skylla känslan av tyngd på vädret?

En bild på humlor som rusiga av all flödig stockrosnektar (är nektar luddig?) sliter och jobbar. Det får inspirera mig till att ta ett litet städryck innan sängdags!

Semestern är slut och vi träffar åter omplaceringshundarna. I dag var vi ute med en liten jack russel-terrier. Rätt dragig, så det tog lite tid när vi jobbade med du-kommer-bara-framåt-om-du-slutar-streta. Terrier=envis, så det blev en hattig promenad. (Är man van vid större hundar känns det konstigt med så lite motstånd i kopplet, men axlarna mår bra.) Den lille G lär kunna göra utfall mot både djur och människor men just i dag hade han en bra dag. Skötte sig exemplarisk och var bara nyfiken vid möten. Jag tog med kameran men glömde tyvärr att ta någon bild.

Här en bild på en helt annan sort. En amstaff från Norge som skulle avlivas bara för att hon är en amstaff (och labrador och bullterrier om jag minns rätt, även om det inte syntes. Verkar ha fått det bästa från raserna.). A är en av de allra trevligaste, mest lyhörda men samtidigt fartiga och skojiga helghundar vi träffat! Väldigt social och kelig också. Norges regler visar på absurditeten att vissa raser ska förbjudas. Hörde på radion att några östgöta-folkpartister har föreslagit att det ska införa licens för vissa raser. Det skulle dessutom inte gå att få en licens om hunden skulle vara ett sällskapsdjur...

På en bensinmack i Tyskland såg vi denna skylt som visar att här FÅR man rasta hunden. Sånt blir man glad av. Bilden visar den tvåsidiga skylten från båda håll, så man skymtar också vinstockarna som växte intill macken.

Det här är väl ingen skylt man blir glad av att se. Men det är ännu sorgligare att den behövs. Synar man asfalten ser man att det är några hundägare som låtit sin hund kissa på blomkrukan, det har runnit ned i markbrunnen. Vi bor vi i en riktig stadsbebyggelse med hus och trottoarer och det är ofta par kvarter mellan lämpliga kissplatser. Många låter sina hanhundar kissa på husen, på cyklar, byggkoner mm. Det är inte alls nödvändigt. Är man bara lite vaken och håller tempo - och koll - går det alldeles utmärkt att få hanhundarna att hålla sig ett litet tag mellan benlyften. Gratistillfälle att utöva lite ledarskap är det kanske också.

Vilket väder denna sista semesterdag! Vi bestämde oss för att göra Skansen. Det är lätt att glömma bort att turista i sin egen stad. (Efter nästan tjugo år är Stockholm hemma för mig, även om jag liksom de flesta ”stockholmare” är inflyttad.) Det är rätt häftigt att kunna uppleva typiska svenska gamla miljöer och byggnader från olika delar av Sverige på en och samma plats. Visst, det är en Bullerby-version som inte lyfter fram fattigdom och hårt arbete, men vackert är det. Djuren verkar också ha det rätt bra. Björnarna busade och myste med varandra och gladde publiken som en bieffekt. Älgfamiljen låg och vilade i värmen och älgpappan låg vid stängslet så att han kunde bli kliad av besökarna. Vi gick in akvariet också (jag klappade ormen Snoddas!).

I morgon är det vardag igen, och det ska bli skönt det med.

Favoritkatten låg och sussade i spireahäcken när det var dags att lämna stugan för denna gång. Nyvaknad kom han och hälsade (och gäspade) och kråmade sig på katters vis. På bilden ser han kanske inte särskilt snäll ut, men tassen försökte bara fånga kameraremmen. Annars var han mer social än nånsin.

I dag har Naturskyddsföreningen firat Ängens dag för att uppmärksamma att ängarna försvinner och att det drabbar fjärilarna. Kanske är det lite futtigt att låta kungsmynta, brännässlor och klöver bre ut sig men man kan inte göra mer än verka där man står. Det är vilsamt att kunna följa fjärilarnas fladder mellan blommorna.

Förra året fick en plansch och en bok om sörmländska fjärilar. Fjärilar skådas nu med kikare på tomten (bra tips från boken). Här är några som fångats med kameran i Skåne. Ingen trodde väl att vi hade såna blomster :-).