Kvällspromenad med snäll kille med ond nacke, därför sele. Han gick fint i  kopplet (med små hintar från oss) men det var svårt att få riktig kontakt. Jag tror att vi lärde honom att fånga godis. De första bitarna träffade-förvånad-hund-på-pälsen. Jag övade samtidigt upp min prick-kastning, som inte alltid är 100 procent . Frolic är svårt att motstå, så de sista bitarna fångade han finfint. Stolt än stoltare var han när han bar på de stora pinnarna. T trippade på fint utan att dra så förfärligt i kopplet. Jag glömde att fråga personalen vad hundar som har ont i nacken bör undvika att göra.

Sambon tyckte att hans fötter såg små ut (kan det vara ett problem? Mina ser alltid stora ut. Jag anar ett genusproblem.). Inget som inte photoshop kan fixa!