Efter två veckors semester trodde man att snön skulle vara borta. Inte alls, även om mycket smält bort finns en del kvar. Men det dröjer inte länge till och nu är det så underbart ljust.

På måndagens hundpromenad fick vi ett hedersuppdrag att gå med en extra stressad tik. Schäferflickan var duktig på att ta kontakt - är man schäfer så är man - och var dessutom intresserad av godis (handen är i godisfickan nedan :-) ) så vi fick henne att i stort sett låta bli att skälla på de få hundar och människor vi mötte på vår runda i skogen. Fördelen med att vara två tvåbenta är att en kunde gå åt motsatt håll som störningen efter att ha visat en godisbit. Schäferflickan valde då att ägna uppmärksamheten godisbiten och att leta upp den när tillstånd gavs. Vi var alla trötta och nöjda efter den promenaden.  

Dags att se om Lejonkungen! Här är sången som jag för evigt kommer att förknippa med den sagolika safariresan i Tanzania. http://www.youtube.com/watch?v=-TaQaF3k9mc&feature=related

Systemkameran lämnade jag hemma - hur kunde jag tänka så dumt? - men lillkameran funkade ok så här kommer några egentagna bilder också. Som synes var många djur inte alls skygga. Lejonet (nederst) lade sig strax efter i skuggen av en av jeeparna för att undkomma savannsolen.