När vi i helgen skulle åka till Skottvångs gruva tog vi inte 53:an och 57:an utan de där tunna små vägarna som  inte har något nummer. Ett helt nytt landskap visade upp sig! Jag fick riktig "semesterkänsla". Sådär som när man far runt med hyrbil i Italien och vet att det inte är de större städerna som ger den största upplevelsen, utan det där andra.

Som den fåniga stadsbo jag är får jag ständigt den där overklighetskänslan när jag inser att de där gyllengula åkrarna inte bara är vackra avbrott i granskogen (verkligheten sedd genom bilfönstret), utan DET SOM BLIR VÅR MAT. (Ursäkta det var inte meningen att skrika.) Och de där gren-jord-trä-samlingarna man ibland ser längs vägarna, vad är det och varför gör di på detta viset?

Nåväl, vi såg en helt annan bild av Sörmland. Resan dit tog också tre gånger så lång tid som hemresan när det fick bli nummer-vägarna. Nog finns det mål och mening i vår färd - men det det är vägen, som är mödan värd.

För övrigt lider jag av schäfersjuka. Jag vill ha en schäfer! Förra helgens permishund är redan på prov. Lyckliga människor! Jag missade också kvällens hundpromenad pga en kombination av tidsoptimism och deadline. Sambon, som fick ta promenaden utan mitt sällskap, rapporterade om en trevlig men försiktig husky-blandning.

 

agn

2 september 2009 11:14

skräphögen kanske har någon djupt mystisk mening som vi aldrig kan förstå. det är inte meningen att vi ska förstå.

 

toraviola

3 september 2009 22:08

Du är så filosofisk. Jag pratade med en arbetskamrat som är bekant med en jägmästare och enligt honom är det skogsbolagen som har fått hårdare tryckt på sig att snygga till markerna efter skogbruk... men högarna har definitivt något mystiskt över sig...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi har haft den sista helghunden (för den här gången). Det känns vemodigt och lite konstigt, men samtidigt ska det bli fantastiskt roligt att ha En Alldeles Egen Hund! Stort tack S (nedan) och alla andra omplaceringshundar för den här tiden!      ...

Fiket på vanliga permishundssöndagsrundan var stängt. Renovering bara, hoppas vi. Men vårsolen värmde så vi satte oss ett tag och njöt av sol, värme och utsikt över Mälaren (väl?). S, ridgeback-schäferblandning kopplade av med oss - ett tag. Det känn...

Nu har hon hittat hem, men under fyra helger har vi haft en förtjusande trevlig, mjuk och väluppfostrad amstafftik på besök. Promenader, mat och buffa ihop en kuddhög i soffan att trona på hörde till höjdpunkterna. Lite mys också förstås, men F var i...

Helgens permishund blev pudel på återbesök. Men nu med skadad tass, så det var strut på inomhus och korta rastningar med hal strumpa som gällde. Snälle A var mycket tålmodig trots stygn i tassen och uppsvullen tå. Medicinerna åt han snällt och vi fic...

Ny permishund, vit storpudel som försiktigt kollade in det nya stället som han hamnat på. Och sedan sov han. Han verkar mjuk och försiktig, är lyhörd för kroppspråk och tonfall men kan inte ett enda kommando. Inte ens sitt.   Pälsen ser ut som en f...