Kvällspromenad med snäll kille med ond nacke, därför sele. Han gick fint i  kopplet (med små hintar från oss) men det var svårt att få riktig kontakt. Jag tror att vi lärde honom att fånga godis. De första bitarna träffade-förvånad-hund-på-pälsen. Jag övade samtidigt upp min prick-kastning, som inte alltid är 100 procent . Frolic är svårt att motstå, så de sista bitarna fångade han finfint. Stolt än stoltare var han när han bar på de stora pinnarna. T trippade på fint utan att dra så förfärligt i kopplet. Jag glömde att fråga personalen vad hundar som har ont i nacken bör undvika att göra.

Sambon tyckte att hans fötter såg små ut (kan det vara ett problem? Mina ser alltid stora ut. Jag anar ett genusproblem.). Inget som inte photoshop kan fixa!

Det blev en riktig myshelg. Helgens permishund var en supercharmig, busig men väluppfostrad mellanschnauzer. Precis lagom morgontrött också, uppskattas. Z var lite gruffig mot en del hundar men det kändes som att det inte var alltför svårt att få kontakt. Något ska man ju ha att jobba med! Han letade med förtjusning upp doftplatser att gnugga ryggen mot. Rävbajs, mmmmm...

Alla årstider har sin charm, och min favorithöstmånad är september. Och vilken september vi har haft i år! För två år sedan hittade vi ett solrosfält bortom vårt fritidsområde. Tusentals solrosor solade sina ansikten i höstsolen. När vi åkte förbi i år för att titta visade det sig att det på ena solrosodlingen odlades havre och på den andra växte mest midjehöga baldersbrå (?) och tistlar. De sistnämnda fick hunden att ledsna på fotoexkursionen. Tistlar sticks! Men på båda ställen stack ståtliga solrosor upp sina ansikten. Husgrodan gottar sig också i höstsolen.

I morgon hämtar vi förhoppningsvis en permishund. Kanske blir det M igen, kanske blir det någon annan.

Än så länge kan man ta kvällspromenad i skogen, men det märks att hösten snart är här. I kväll var det rejält varmt under väst och jacka. Hunden, en schäferblandning, gick fint i kopplet och skötte sig bra vid möten också. Vi "lärde" honom att leta godisbit gömd i skog. Han fattade snabbt, så från att bli stressad över att en i flocken gick iväg för sig själv så övergick han till att förväntansfullt vänta på att det var dags att leta. Jag tänker att det var bra inte bara som nosaktivering, utan också att lite grann för att träna bort den sortens stress.

I dag var det vanlig arbetsdag, men i går var det öppet hus hos omplaceringshundarna. Full fart från morgon till eftermiddag, för mig med servering av grillad korv och som "hundparkeringsvakt". Det kom många glada besökare, både två- och fyrbenta och det är svårt att inte glädjas över så mycket intresse och engagemang. Dagen avslutades med rastning av tre chihuahuor. Märklig känsla att promenera i skogen med så små varelser. De känns knappt i kopplet. Men de beter sig precis som hundar! Jag glömde att ta med kameran, så här kommer en bild till på helghunden. De flesta brukar tycka om att stå eller sitta i hundfåtöljen och titta ut genom fönstret. M är den förste som helt sonika har hoppat upp och satt sig i fönstret.

Han har energi, den lille M. Kreativ är han också. Trots fyra timmars promenad inkl. fika har han haft energi att hitta en aktivitetstärning, pennor, strumpor, skurborstar och annat skoj som han gissar att vi också skullle vilja ha... Som tur är går han gärna med på byten. Godis eller hundleksaker. Grävstund i Hagaparken blev en av dagens höjdpunkter. Frågar man honom är nog bottennappen det där onödiga som människorna kallar passivitetsträning - sitta stilla på bänkar, så dumt och tråkigt!

Det är alltid spännande att få veta vem man ska få ha hos sig under helgen. Den här gången blev det en liten - en jack russel. Ungefär ett år, full fart, pigg och glad och inga egenheter fick vi veta. Mitt i prick! Han for runt i tre timmar men sysselsatte sig själv utan att ställa till med några skador. En stor hund hade inte kommit undan med det hos oss, men vi märkte att man kunde säga till honom när han gjorde sådant han inte fick och han gick inte heller upp så mycket i varv. Så han fick hållas. Innan det var dags för kvällsisen han han sova i soffan en stund. Nu ligger han och sover i sängen. I vår säng... Det är bara undantagsvis permishundarna får den favören :-).