Senaste inläggen

Av toraviola - 3 september 2009 21:25

För exakt en vecka sedan såg jag Bo Kaspers orkester på Mosebacke. Trevligt, easy-listening-band tyckte jag, och följde gärna med bara för att jag alltför sällan kommer iväg på konserter. Fantastiskt! Varm, skön sensommarkväll i Stockholm och bandet gör sig definitivt live. Det där lite för polerade från cd-skivorna fanns inte där. Däremot en helt underbar trumpet. Det här var kvällen jag lärde mig att älska trumpet. Vilket ljud! När de spelade Vi kommer aldrig att dö fick jag för tredje gången i mitt liv tårar i ögonen på en konsert. Ack ja. Och så  hände något som aldrig  hänt förr: jag såg jättebra! Det var som en korridor mellan alla huvuden och ryggar framför mig så att jag trots mina 162 cm såg perfekt hela kvällen. Jag lyckades ta ett par bilder med mobilen och nu, efter en vecka, har jag lyckats föra över bilderna också.

Nedan finns en länk till en konsertversion av Vi kommer aldrig att dö. Tips: om man inte är på Ernst-Hugo-humör kan man börja titta/lyssna på 3:14.  I oktober kommer en samlings-cd med BOK. Ska defintivt köpa den!

http://www.youtube.com/watch?v=wxuZOkMIZEU&NR=1

Av toraviola - 1 september 2009 22:14

När vi i helgen skulle åka till Skottvångs gruva tog vi inte 53:an och 57:an utan de där tunna små vägarna som  inte har något nummer. Ett helt nytt landskap visade upp sig! Jag fick riktig "semesterkänsla". Sådär som när man far runt med hyrbil i Italien och vet att det inte är de större städerna som ger den största upplevelsen, utan det där andra.


Som den fåniga stadsbo jag är får jag ständigt den där overklighetskänslan när jag inser att de där gyllengula åkrarna inte bara är vackra avbrott i granskogen (verkligheten sedd genom bilfönstret), utan DET SOM BLIR VÅR MAT. (Ursäkta det var inte meningen att skrika.) Och de där gren-jord-trä-samlingarna man ibland ser längs vägarna, vad är det och varför gör di på detta viset?


Nåväl, vi såg en helt annan bild av Sörmland. Resan dit tog också tre gånger så lång tid som hemresan när det fick bli nummer-vägarna. Nog finns det mål och mening i vår färd - men det det är vägen, som är mödan värd.


För övrigt lider jag av schäfersjuka. Jag vill ha en schäfer! Förra helgens permishund är redan på prov. Lyckliga människor! Jag missade också kvällens hundpromenad pga en kombination av tidsoptimism och deadline. Sambon, som fick ta promenaden utan mitt sällskap, rapporterade om en trevlig men försiktig husky-blandning.

Av toraviola - 30 augusti 2009 21:29

Hurra! Helgens permishund blev en schäfer. Han är en ny bekant för personalen, så på matlappen stod det "Var försiktiga och beredda." - åtföljt av en smiley.

 

SÅ trevlig! Det började bra för han visste precis att man ska hoppa in i bilen när man får tillåtelse, och att man ska stanna när kopplet tas av. Bilresan gick ok, även om han tröttnade efter lite drygt en timme. (Han hade faktiskt fått en timmes promenad innan.) Då blev det en tvåminutersrast och sedan gick det bra sista milen. P är väldigt morgonpigg (inte helt i fas med oss alltså) och väldigt matglad. Lite svårt att koppla av i vissa lägen, men: bryr sig inte om människor, hundar som gör utfall och visar tänderna, katter som burrar upp sig och springer iväg (grannkatten Bosse som kom för att hälsa och för sent insåg att vi hade en annan fyrbent gäst). Genomsnäll och alert hund. Lite bråttom i kopplet, men det har de flesta. Är det vi som får dem att...? Stilig herre.

 

Igår (lördag) gjorde vi en tur till Skottvångs gruva där Östra Sörmlands Gruvförening ordnade det årliga Gruvans dag. Trevligt i vacker miljö. Vi hann fika två gånger. En gång innan turen på Sörmlandsledens etapp 16 och en gång efter. Vi gick inte hela etappen, men det var en väldigt trevlig sträcka. Det finns också två rundetapper så det blir definitivt ett återbesök. Närliggande Marvikarna är vackra, det har vi sett förr.



Det var väldigt trevligt att få umgås med en schäfer. Det finns många trevliga raser, och många trevliga blandningar, men schäfrar har en speciell plats i mitt hjärta. Jag upphör inte heller att förvånas över hur hundar kan anpassa sig så. P hade en tendens att vara lite pipig, men redan efter ett dygn så pep han lite mindre. Han kommer att bli en toppenhund för någon!



Av toraviola - 27 augusti 2009 23:29

Jag har inte lyckats få till en kommentar så "svaret" kommer här. Vi fick höra att det var rottis-amstaff. T är en hittehund, så eventuellt är det en gissning. Min arbetskamrat som var ute med henne i går hörde rottis-dobermann. Jag tycker att rottis-dobermann-amstaff verkar rimligt. Definitivt rottis (se bilderna), käken påminner om amstaff (syns inte på bilderna), och hon är hög och slank vilken skulle kunna vara dobermann. Oavsett raser är hon en pudding.

Av toraviola - 26 augusti 2009 22:45

Jodå, vår största (och enda) framgång i odlande är potatisen, och det ser ut så här. Rådjur och sniglar har ätit upp det mesta av blasten vilket gör att regnet plattat till den tidigare kupade jorden. En del blast är gul eller helt vissnad. Jag rådgjorde med mamma som sa att potatisen kan ligga kvar i jorden men att blasten ska skäras bort. Jag tog upp ett par plantor och tro det eller ej, men potatisen var jättefin! Rikligare skörd än förra året blir det också.

 

(Och så blev det lite trädgård, och en riktig bild också.)

Av toraviola - 26 augusti 2009 22:36

får man göra underliga saker som att åka uppåt i en liten låda. Konstigast av allt är att man ser golvet utanför försvinna nedåt. Lite läskigt, men man vänjer sig. "Ska vi inte gå ut härifrån nu?"

Av toraviola - 26 augusti 2009 22:34

Efter promenad, mat och kanske lite lek är det skönt med en tupplur. Visst ser det avkopplande ut när de sover med tassarna i vädret.

Av toraviola - 25 augusti 2009 23:14

Den här gången fick vi träffa en trevlig tik. Väldigt glad, energisk, grunduppfostrad (!) och lyhörd för hupp hupp, harklingar och andra diskreta nej-ljud. För det var ju lite bråttom ibland, även om man visste att man egentligen inte får låta kopplet ta emot. Hoppas vi ses igen, om hon blir kvar ett tag!


Fotokvalitetet blev sisådär, det var lite för mörkt för kameran och blixtbilder blir inget vidare. Photoshop heter räddningen, och med favoritfiltret Poster Edges får man lätt ok resultat. Visst är  hon en riktig snyggning!

Ovido - Quiz & Flashcards