Favoritkatten låg och sussade i spireahäcken när det var dags att lämna stugan för denna gång. Nyvaknad kom han och hälsade (och gäspade) och kråmade sig på katters vis. På bilden ser han kanske inte särskilt snäll ut, men tassen försökte bara fånga kameraremmen. Annars var han mer social än nånsin.

I dag har Naturskyddsföreningen firat Ängens dag för att uppmärksamma att ängarna försvinner och att det drabbar fjärilarna. Kanske är det lite futtigt att låta kungsmynta, brännässlor och klöver bre ut sig men man kan inte göra mer än verka där man står. Det är vilsamt att kunna följa fjärilarnas fladder mellan blommorna.

Förra året fick en plansch och en bok om sörmländska fjärilar. Fjärilar skådas nu med kikare på tomten (bra tips från boken). Här är några som fångats med kameran i Skåne. Ingen trodde väl att vi hade såna blomster :-).

På hemvägen gjorde vi det igen – svängde av från E4:an för att se mer av Småland. Färden gick till Råshult, gården där Linné föddes. Råshult är i dag ett kulturreservat och 1700-talets bondelandskap ska återskapas bit för bit. Vi fikade (förstås) och tittade på gårdsmiljön men gick tyvärr inte på någon av kulturstigarna. Full poäng för miljön och stämningen och för broschyren ”Kulturstigarna i Linnés Råshult”. Späckad med lättillgänglig information för ynka 20 kronor. Kaffebrödet var hembakt, om än något övergräddat. Det blir definitivt ett återbesök med gott om tid för kulturstigarna. Här är en annan broschyr: http://www.lansstyrelsen.se/NR/rdonlyres/A49A49C4-F665-4AC8-A7E3-D3769BB6E767/110682/kulturreservatet_sv_webb.pdf

Bosse blir alltmer social och kommer lämnar gärna sin sovplats i häcken för att hälsa om man ksss:ar och säger hans namn. Det blir förmodligen fler fåglar och fler gnagare när han flyttar (tyvärr ska matte och husse flytta). Vi hade ett intermezzo med en fågel som han skadat men inte ville ta kål på - riktigt än. Naturen är grym, och det är fel att förfasa sig över att "katter tar småfåglar". Men jag vill inte se!!!  Med lite hjälp kom fågeln (björktrastunge?) undan, men den var skadad och vi undrade om vi i stället borde förkortat fågelns lidande. Bosse ville förstås bara dra ut på det... Ändå, vi kommer att sakna honom! Kolla vilka häftiga ögon! Just här äter  han bara gräs, men undrar lite över kameran (som jag håller en armlängd ifrån mig, annars brukar ju inte linslusen bli störd av kameran. Skulle vara remmen till linsskyddet då, som han gärna jagar om det dinglar. Är man jägare så är man.).

Sommarens semesterresa fick kombinera nytta med nöje. Vi åkte till Skåne för att träffa sambons släktingar och besöka Österlen, men i stället för att som vanligt blåsa igenom Småland på E4:an så svängde vi av till Lammhult för att köpa en soffa. I över ett års tid har vi haft en tältsäng som soffa, inte särskilt vuxet och nu börjar tältsängen säcka också…

Lammhults värdshus visade sig vara en pärla. Restaurangen var snyggt retromodern, personalen vänlig och trevlig och isterbanden extra goda. (Stuvad potatis hade dock varit bättre till än potatissallad.) Folkligt, festligt och fullsatt var det denna fredag. Bilden är dock tagen lördag fm.

Semester är fika, så mellan Lammhult och Växjö stannade vi till på Systrarna Skogströms lantcafé. Caféet ligger i en gammal lanthandel och har uteserveringen i en trädgård alldeles intill en handelsträdgård. Min jordgubbsbakelse var i världsklass! I handelsträdgården såg vi en häftig växt (röd jättekvanne?) och utanför caféet stod en cykel i färgglatt stickat.

Är man i Småland så bör man väl även besöka glasbruken, så färden gick vidare mot Kosta. Efter skojig bilkörning på smala, kurviga och backiga vägar svängde av mot Kosta glasbruk och jag såg fram emot ännu mer faluröd nostalgi. ACK, så vi bedrog oss! Vi möttes av en armada av husbilar, husvagnar och vanliga bilar och bortom detta höjde sig en jättelik outlet-byggnad. (De måste ha tagit en annan väg, för vi såg knappt några bilar på vår väg.) Något överrumplade och matta tog vi oss förbi byggnaden och hittade så småningom en glasblåsare i en fin, gammal industribyggnad. Men luften hade gått ur oss så utan att köpa något glas, och utan att stanna till vid glasbruken i Boda och Orrefors som vi hade tänkt oss, lämnade vi Småland för denna gång.

Oj, det lät negativt. För att vara så storskaligt och nytt var det nog ändå ett ganska bra ställe men vi var liksom inte beredda på något så massivt shoppinginriktat. Vår största behållning var den schäfervalp vi såg flera gånger, och som vi fick hälsa på.

Nu  bär det av till Plantagen i Eskilstuna för att köpa den hammock som jag suktat efter i drygt ett år. Hoppas den finns kvar. Den får inte plats i bilen, så vi måste hyra en lastbil för att frakta den till stugan. Men vad gör man inte?

Hunden på bilden är vår allra första helgpermishund Wilma, januari 2006. En vacker, ouppfostrad dobermanntjej som liksom många av vovvarna tyckte om att sitta eller stå i hundfåtöljen och titta ut genom fönstret.

Längsta vistelsen i sträck i stugan - sex dagar. Utan att låna dusch. Sjön och tvätthon har hållit oss någorlunda i skick.

Det är så skönt att hasa runt i det gröna och knappt se en människa (utom dagsutflykten till grillning hos mamma då). Men det är också väldigt skönt att återse stenstaden med sina ockrafärger. Efter en dusch (skulle tro det!) blev det ett besök på favorithaistället, www.time4thai.se. Rekommenderas varmt. God, snygg och riklig thaimat, trevlig personal och uteservering och avspänd stämning. "43:an med bläckfisk" tröttnar man aldrig på.

Nu vet vi varför vi aldrig sett en fågel i närheten av fågelbadet! Vi har placerat det enligt reglerna - en bit upp och nära en buske så att småfåglarna kan gömma sig i händelse av fara. Men när grannkatten, en storjägare, har fågelbadet som vattenhål och spaningsplats lär fåglarna hålla sig undan.