För ett par veckor sedan hittade jag dessutom favoritgodiset sedan barnsben i sexpack! Passar ju extra bra nu.

Lite stolt visade jag vänninan A att vi har en hassel på tomten, och flera fina hasselnötter på gång. "Får ni ha dem i fred? undrade hon. Jadå!!!

Endast timmar senare skulle jag fotografera underverken - de är både vackra och nyupptäckta av oss. Då var det svårt att hitta några... Hittade till sist ett par riktigt små. (Skärpan blev kass, det är svårt att se med lill-kameran.)

Lite senare passerade jag en tall och därunder såg jag hasselnötsblad och en missad hasselnöt. Till skaran av sniglar, rådjur och vildsvin kan vi nu lägga ekorrar. Vi är många som delar på det jorden ger. Nåja, ekorrarna underhåller oss ofta med sina dansturer bland träden så det är dem väl unt.

Rhododendrodon vi fick av mamma trivs alldeles  utmärkt på sin nya boplats! Kul när det går vägen! Man ska inte ropa hej förrän man kommit över bäcken, men det ser sannerligen ut som om den mår bra.

Tyvärr blev en fin kopparsnok överkörd på grusuppfarten av någon av oss. Vi hittade en krampande svansände och en stilla snokkropp. Borde det inte vara tvärtom, funderade vi. Dagen efter låg svanstippen kvar i gruset, medan resten av snoken låg i gräset bredvid. Tittade man noga kunde man se den lilla tungspetsen.

Både vacker och söt, borde kunna bota ormfobi om man har det.

Skön sensommarhelg (nej, det är INTE höst) med sällskap av A och A(lice). I lördags skulle vi göra tre naturreservat, men det blev två. Kartläsaren var ingen vidare kartläsare... Första reservatet avrådde från hundbesök pga. betande kvigor (trevligt att avråda, inte förbjuda). Alice fick stanna i bilen och vi tog en kortrunda i hagarna.

Bättre lycka på nästa ställe. Kort, men trevlig tur. Först lite småskalig lantbruksmiljö, sedan en sörmländsk skog med sjö, grevlig jaktstuga, jordkällare och dass. Och rastplats för skogsvandrare. Gott om vildsvin finns det enlig ett svampplockande par vi mötte, men de lockades tack och lov inte fram av Alices skall.

A hade kommit över en broschyr som presenterar sörmländska naturreservat. Trevligt och bra, inte minst för hundägare som vill prova på nya områden. Men det vore ännu bättre om broschyren förvarnade om hundolämpliga kohagar.

(Okopplad hund!? Ja, men den här hundar far inte iväg efter vilt. Imponerande, eller hur?)

... men mycket nytta blir det inte gjort. Lagade mat med en god vän och drack sommaren sista (?) rosévin på gården. Prat, prat och mer prat.

Och jag som skulle göra ett kort till brorsdottersonens dop, och packa, och starta diskmaskinen. Nå, nu är kortet klart och presenten inslagen. Resten fixar sig nog. Kanske kan jag gå lite tidigare från jobbet? Det blir stugan igen, och sedan direkt till dopet på söndag. Jag ska försöka få lite liv i mina trädgårdsvisioner igen i helgen. De blev lite tilltufsade av snigel- och rådjursangrepp.

Bilder från Wijs trädgårdar. Den röda, underbara stegen som leder rätt upp i himlen från en bädd av rosenskäror får inspirera (förra årets studentträdgårdar).

Vilken glad överraskning - i dag när jag kom hem hade "min vän författarens" bok kommit. Hoppas på en signering i helgen. Jag ser förstås fram emot en (om)läsning, men tänker också att det är skönt att det finns människor som inte bara håller drömmen levande utan också ser till att den blir verklighet. Bilden: författaren själv med ett glas ungersk örtlikör i Budapest.

Sambon - en skeptisk sort - sade vid första anblicken att "Det ser ut som Hell's Angels ordningsregler... men nu ser jag att det är rätt snyggt för det är en drake bakifrån".

"Drakar bakifrån är snygga", lämnar det därhän.

Hoppas inte, det är snudd på hädelse. Men nedan får man veta. Visst ser hon rätt charmig ut även om det naturligtvis är långt ifrån en elegant afghan med svajande päls. Pälser var mycket mjuk, som på en softi ungefär. A gick bra i kopplet, tog inte så mycket kontakt och gav ett rätt självständigt intryck. Efter inlämningen fick vi veta att hon kan vara busig och livlig. Hm, borde vi vara mer lekfulla med hundarna?? Ska nog testa mer sånt.