Utan valpen hade jag inte sett dimman över St Eriksbron i arla morgonstund. När jag en vanlig vardag går till jobbet är det något fler människor och bilar här. Jättemånga! Dimman från vattnet under bron ger en speciell stämning.

Valpen T kissar, igen. Vi har som tur är en liten refugplantering med jord och stenar några meter från porten som är en räddning för de mest nödiga. En del är kinkiga och väntar tills det finns gräs. Lille T tog en andra kissning här. Visst är han söt, fortfarande valp men snart börjar han nog lyfta på benet.

På en av de många kisspromenaderna mötte vi en pojke i 10-12-årsåldern som mycket artigt ursäktade sig och frågade vad det var för ras. Herdehund, en vit schäfer förklarade jag. Han var nöjd med svaret, sken upp i ett stor leende och sade att han tyckte att hunden såg ut som en varg och lade till "jag älskar vargar". Vi gick vidare och var sitt håll men jag kände lite större hopp om mänskligheten.