Vår lilla terveruen kan tydligen nafsa efter den som håller i kopplet när hon ser andra hundar. Det hade vi ingen aning om på förra promenaden, och då visade hon inga sådana tendenser. Nu spanade vi förstås efter andra hundar för att vara beredda, och jag kunde tyvärr inte låta bli att tänka på att Cesar Millan påpekar att hundarna fångar upp vad man föreställer sig och man det man föreställer sig sker... 'Nå, det gick bra och den lilla raringen skötte sig lika bra som förra gången.

För övrigt har jag skaffat ett bibliotekskort igen. Det har hänt en hel del på tjugo år! Nu kan man kolla upp vad som finns på stadens olika bibliotek på datorn, och är en bok utlånad får man veta när den senast ska lämnas igen. Man har ett kort med kod som man använder för att själv registrera sina egna lån (böckerna fotas och ut kommer ett kvitto med titel etc. samt återlämningsdatum)! Det kommer automatiskt en påminnelse till mejlen om återlämning.

Annat var sig likt. Den lugna stämning med människor som söker, som funnit och läser. Bibliotekarien med sina glasögon, pagefrisyr, kofta och vänlighet och all tid i världen att hjälpa (den nygamla) biblioteksbesökaren till rätta. I love it!

Första lånen blev en rysk deckare (efter tips från arbetskamrat, och som också var den som indirekt fick iväg mig till biblioteket "Ska du köpa boken, den finns ju på biblioteket?!") och första delen i Kjell-Olof Feldts självbiografi. En tredje bok som jag ville låna fanns magasinerad på Stadsbiblioteket och kunde hämtas där dagen efter.