Besök av båder svärföräldrar och permishunden R i helgen. Den stilige schäfer-rottis-något-till-blandningen skötte sig utmärkt. (De tvåbenta gästerna också :-).) Lite skruttig i magen var han, stackaren, så det var minimala matportioner som mest bestod av ris- och fiskblandning som gällde. Flera portioner ratades trots att magen inte hindrade ett stort matintresse för övrigt. Hundar svälter inte ihäl sig frivilligt och jag brukar inte pjoska med maten. Men lite grann för att testa lät jag R sitt kvar i köket och så gick jag och ställde matskålen i vardagsrummet. Tillbaka i köket lät jag honom springa iväg och leta upp matskålen. Då gick det ned några tuggor!

Det finns en hundhörna i nya soffan - men de flesta ligger helst i andra hörnet. Okey då!

... så ligger vi i gräset igen och är tacksamma för trädets skugga.

Men nu: Snöovädret har vi kanske inte märkt så mycket av - t-banan funkade iaf ;-) - men allt är vitt, vitt, vitt. Bilarna är översnöade och gatornas smutsgrå sörja är täckt av ren snö. Visst längtar man efter grönska och värme men snön uppskattas av många hundar och vi kan ta kvällspromenader med vovvarna i skogen i stället för att harva runt i villaområdet. Snön lyser tillräckligt för att man ska hitta och det är en speciell magisk känsla att gå i skogen med enbart snöljus. Alldeles själva är vi för det mesta också. I går fick vi ta promenaden med helghunden R som blev riktigt glad över att se oss. Det värmer.

Sorgliga nyheter har nått oss ifrån Skåne. Någon har satt eld på Buhres, en institution i Kivik. Här finns - fanns! - det allra trevligaste sillstället på Österlen. Här kunde man få en sillmacka, eller någon annan enklare fiskrätt i "kioskdelen" (tänk korvkiosk med utesittplatser, men fiskrätter och mycket, mycket bättre tillagade), handla råvaror eller tillagat i butiken eller äta lyxigt i finrestaurangen. Allt beläget i Kiviks hamn. Ögat är en smula vått och våra tankar går till ägarna. Hoppas ni kan och orkar bygga upp detta igen. Det var ett obligatoriskt stopp på det årliga Skånebesöket (där sambon har sina rötter).

Sillmacka, endast 39 kronor och godare än så här blir inte stekt strömming! (Av någon anledning kallar skåningarna strömming för sill.)

Baksidan av Buhres, med den enklare sillkioskserveringen på kortsidan. Man blir alltid glad över välkomnande hundskyltar, även om man inte har en hund med sig. Tänk på det, näringsidkare!

Butiken, hur mycket smarrigheter som helst. Bortskämd stockholmare känner sig som hemma. Men bättre ändå...?

Den nyare lyxigare restaurangdelen som vätter mot hamnen. Här finns en fantastisk fiskbuffé med fokus på sill om man är hungrig. (Här såg vi Sven-Bertil Taube unna sig ett glas vin i samband med uppträdande på höstens äppelfestival. Tokvarmt i september - jag svettades i min ylletröja.)

Och slutligen utsikten över havet, strax vänster om Buhres vid parkeringen. Hade jag varit lite längre hade man sett mer av havet :-).

Rimfrosten har intagit Stockholm. En del klagar på fukten här som gör att kylan känns värre än annorstädes. Men bidrar inte den till den fantastiska rimfrosten som vi har nu? Jag kan inte minnas något liknande. Snö på grenar är fint, men rimfrosten mejslar ut grenar och löv (jo, en del träd har löv kvar, vet inte vad de hetar). Desto färggladare lyste tulpanreklamen vid St. Eriksplan. För övrigt; hundlös och saknar C.

I natt föddes tre marsvin i samma rum som vi sov. SÅ söta, med päls och pliriga ögon. Jag hade väntat mig något mer naket, men marsvin är tydligen de enda gnagare som får så "färdiga" ungar.

Den andra ridlektionen gick också bra. Den här gången fick jag till det där med "rida lätt" emellanåt. Hästen Brynjar gjorde ibland som jag ville, ibland hängde han mest med på det sambons häst gjorde. Började den skritta så skrittade vi... Hästar lyssnar också till ord märkte vi. Sambons häst ställde in sig på trav redan när ridlärare sa oss att gå över till trav. 

Den här helgen blir det ingen permishund för oss för vi ska åka till Eskilstuna och äta god mat på Jernbergska med en vän. Här en bild från förra helgens permishund. Spela lite fotboll tyckte hon var riktigt kul.

Kul test på nätet! Det hade varit roligare att bli Stewie, men det är jag för mesig för att bli. Om du klickar nedan så kan du testa dig själv.

Tjoho, i dag har sambon och jag varit på vår första ridlektion. Islandshästar. Skulle aldrig våga mig på de större varianterna. Det är väldans mycket att tänka på för en nybörjare, men det ger sig väl med tiden. Vi var på turridning med islandshästar på Kullaberg för ett par år sedan. Då blev det ju mest att åka med och försöka hålla sig kvar i sadeln. Men den ridturen gav mersmak. Och nu ska vi förhoppningsvis lära oss att rida. Vi var två nybörjare och en erfaren ryttare så det blev nästan som privatlektion. Häftig känsla när hästen stannar när man vill! "Dra in magen, blås ut, stela höfter - och inte klämma med benen." Eller nåt sånt. Här en bild från Kullabergshästarna: