Rhododendrodon vi fick av mamma trivs alldeles  utmärkt på sin nya boplats! Kul när det går vägen! Man ska inte ropa hej förrän man kommit över bäcken, men det ser sannerligen ut som om den mår bra.

Tyvärr blev en fin kopparsnok överkörd på grusuppfarten av någon av oss. Vi hittade en krampande svansände och en stilla snokkropp. Borde det inte vara tvärtom, funderade vi. Dagen efter låg svanstippen kvar i gruset, medan resten av snoken låg i gräset bredvid. Tittade man noga kunde man se den lilla tungspetsen.

Både vacker och söt, borde kunna bota ormfobi om man har det.

... men mycket nytta blir det inte gjort. Lagade mat med en god vän och drack sommaren sista (?) rosévin på gården. Prat, prat och mer prat.

Och jag som skulle göra ett kort till brorsdottersonens dop, och packa, och starta diskmaskinen. Nå, nu är kortet klart och presenten inslagen. Resten fixar sig nog. Kanske kan jag gå lite tidigare från jobbet? Det blir stugan igen, och sedan direkt till dopet på söndag. Jag ska försöka få lite liv i mina trädgårdsvisioner igen i helgen. De blev lite tilltufsade av snigel- och rådjursangrepp.

Bilder från Wijs trädgårdar. Den röda, underbara stegen som leder rätt upp i himlen från en bädd av rosenskäror får inspirera (förra årets studentträdgårdar).

Vilken glad överraskning - i dag när jag kom hem hade "min vän författarens" bok kommit. Hoppas på en signering i helgen. Jag ser förstås fram emot en (om)läsning, men tänker också att det är skönt att det finns människor som inte bara håller drömmen levande utan också ser till att den blir verklighet. Bilden: författaren själv med ett glas ungersk örtlikör i Budapest.

Sambon - en skeptisk sort - sade vid första anblicken att "Det ser ut som Hell's Angels ordningsregler... men nu ser jag att det är rätt snyggt för det är en drake bakifrån".

"Drakar bakifrån är snygga", lämnar det därhän.

Dagen har ägnats åt omläsning av Mika Waltaris Sinuhe egyptiern och lyssnande på nya cd-boxen och ett par cd:ar som jag fick låna av brorsan. Boken kom upp under kräftskivan och jag blev nyfiken. Det är 20 år sedan jag läste den, och jag minns inte mycket mer än att jag tyckte om den.

Boxen är ren nostalgi! Musiken är från den tiden man fick spara ihop för att köpa skivor eller gå ihop med någon av bröderna. Eller så spelade man av lånade lp-skivor på kassettband. Hade man tur fick man en personlig kassettblandning. Här en bild på den sista kassett jag fick. Och länkentill en Madness-video från tidigt 80-tal. Musik man blir glad av och ännu gladare blir man av deras videosar.

Hemmet är i förfall och det tröttar ut att vänja sig vid att jobba. Trots att jag trivs med mitt arbete. Kan man skylla känslan av tyngd på vädret?

En bild på humlor som rusiga av all flödig stockrosnektar (är nektar luddig?) sliter och jobbar. Det får inspirera mig till att ta ett litet städryck innan sängdags!

På en bensinmack i Tyskland såg vi denna skylt som visar att här FÅR man rasta hunden. Sånt blir man glad av. Bilden visar den tvåsidiga skylten från båda håll, så man skymtar också vinstockarna som växte intill macken.

Vilket väder denna sista semesterdag! Vi bestämde oss för att göra Skansen. Det är lätt att glömma bort att turista i sin egen stad. (Efter nästan tjugo år är Stockholm hemma för mig, även om jag liksom de flesta ”stockholmare” är inflyttad.) Det är rätt häftigt att kunna uppleva typiska svenska gamla miljöer och byggnader från olika delar av Sverige på en och samma plats. Visst, det är en Bullerby-version som inte lyfter fram fattigdom och hårt arbete, men vackert är det. Djuren verkar också ha det rätt bra. Björnarna busade och myste med varandra och gladde publiken som en bieffekt. Älgfamiljen låg och vilade i värmen och älgpappan låg vid stängslet så att han kunde bli kliad av besökarna. Vi gick in akvariet också (jag klappade ormen Snoddas!).

I morgon är det vardag igen, och det ska bli skönt det med.