Denne stilige man mötte vi i Florens under en långhelg i Italien. Jag föll pladask för honom, David (förstås) och några andra statyer på piazzan utanför Uffizienterna. Det är omöjligt att inte fångas av skönheten. Tar man sig tid och tittar på detaljerna måste man förundras över att sten kan vara så levande. Jag kan inte mer om konst än några svaga hågkomster från lektionerna i gymnasiet, men nästa gång vill jag veta mer från en kunnig guide.

Annars blev det som vanligt på semestrar mycket traskande, mat och dryck. Höjdrädda sambon följde motvilligt upp de 414 trappstegen i klocktornet. Med Florens för sina fötter mjuknade han - i dubbel bemärkelse :-) - och var sedan inte omöjlig att dagen efter få med upp i ett torn i Lucca. Att ta sig upp i torn och andra höga byggnader för att få utsikt är något av en fix idé. Väl värt lite träningsvärk i vaderna. Och nyttig KBT-träning för höjdrädda medresenärer!

Utsikt från ett torn i Lucca. (A, jag tror inte att det är samma torn som vi tog oss upp i. Men utsikten är i stort sett densamma.)

Det går inte att gå förbi maten. En av de kulinariska höjdpunkterna var denna ljuvliga kronärtsskocka som vi åt på ett ställe som heter Zaza, efter tips från en arbetskamrat. En speciell upplevelse var besöket på Il Latini som en annan arbetskamrat tipsat om. Värt ett eget inlägg... (och besök).

 

agn

1 november 2009 12:18

ja, visst funkar det att träna bort höjdrädsla, så länge man inte har för bråttom och är tillsammans med en förstående människa...och att få sten att se ut som hud...kanske är det mindre skillnad än vi tror? om man tänker på alla berättelser om statyer och dockor som blir levande.

 

toraviola

1 november 2009 17:41

... och på människor som blir stenstoder :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi har haft den sista helghunden (för den här gången). Det känns vemodigt och lite konstigt, men samtidigt ska det bli fantastiskt roligt att ha En Alldeles Egen Hund! Stort tack S (nedan) och alla andra omplaceringshundar för den här tiden!      ...

Fiket på vanliga permishundssöndagsrundan var stängt. Renovering bara, hoppas vi. Men vårsolen värmde så vi satte oss ett tag och njöt av sol, värme och utsikt över Mälaren (väl?). S, ridgeback-schäferblandning kopplade av med oss - ett tag. Det känn...

Nu har hon hittat hem, men under fyra helger har vi haft en förtjusande trevlig, mjuk och väluppfostrad amstafftik på besök. Promenader, mat och buffa ihop en kuddhög i soffan att trona på hörde till höjdpunkterna. Lite mys också förstås, men F var i...

Helgens permishund blev pudel på återbesök. Men nu med skadad tass, så det var strut på inomhus och korta rastningar med hal strumpa som gällde. Snälle A var mycket tålmodig trots stygn i tassen och uppsvullen tå. Medicinerna åt han snällt och vi fic...

Ny permishund, vit storpudel som försiktigt kollade in det nya stället som han hamnat på. Och sedan sov han. Han verkar mjuk och försiktig, är lyhörd för kroppspråk och tonfall men kan inte ett enda kommando. Inte ens sitt.   Pälsen ser ut som en f...