Vilken underbar vinter! Ge oss två sådana månader varje vinter. Gatorna blir visserligen fullproppade med varningskyltar, men är de så fina och utstrålar sådan omtänksamhet som dessa utanför trevliga butiken fifty fifty må det vara hänt.

Men jag kommer att tänka på en av Bodil Malmstens texter (och bild) som så precist fångar känslan när vi slirar fram med ett ängsligt öga uppåt och ett annat skelande mot gatans bilar.

Skönt då att vara i tryggt förvar i soffan! "Går lika bra att kissa inne har jag ju sagt!" Valpen.

R har avancerat till sängen. Efter morgonpromenad och frukost blev det långläsning av morgontidningarna i sängen. R blev inbjuden och var inte sen att tacka ja. Mycket bättre än hundsängen! Men måste det fotograferas stup i kvarten?

Sen blev det långpromenad. Bitvis med osnyggt sträckt koppel. Hm...  

Måndag kväll, så ett Cesarcitat får bli rubriken till söndagens första bild - Alice som fick goda möjligheter att träna på att inte bry sig om skridskoåkare. Vi tog en söndagspromenad till Hagaparken och hamnade mitt i ett skridskolopp på Brunnsviken. Mycket bra, tyckte Alices matte. I Eskilstuna möter man högst en per dag, då blir det inte mycket träning. Så här såg det ut till slut när Alice valde matte:  

Varm choklad med vispgrädde utanför Fjärilshuset hann vi med, förstås. De har vänligen låtit några sittplatser vara kvar ute denna vinter. Det tackar vi hundmänniskor så mycket för!

"Man får den hund man behöver, inte den hund man vill ha." Så sade Cesar idag. Tänker på C och funderar över hur enkelt och trivsamt (och alldeles, alldeles underbart...) livet hade varit med henne. Kanske behöver jag någon som ställer mer krav, sätter lite mer fart på mig?

Här en cykel med istappar kring ekrarna och infrysta handskar på pakethållaren. Och R (helgkompisen) som snabbt tappade intresset för vinterskulpturen.

Full fart mestadels har det varit med nya kompisen R. Bra av- och påknapp!

Vi "miljötränade" lite på Brunnsvikens is. Att inte-bry-sig-om skridsko- och skidåkare kunde han redan!

Senaste helgernas permishund C är på prov hos en riktig familj. Jag kan inte tänka mig att annat än att det går bra, en sådan hund lämnar man inte tillbaka.

Jag hoppas hon hamnar någon som får henne att blomma ut i hela sin potential. Hon är ju väldigt lugn och tar inte mycket plats (utom i soffan, då   ). Vi har försökt få igång henne på olika sätt, lekinviter, pinnjakt, balansgång, godissnögubbar, gömda toarullar med god osv. Ibland kommer hon loss rätt bra. Det känns som om hon inte riktigt är van att "leka" med människor. Ser hon lekande hundar blir hon jätteintresserad och upplivad. Förhoppningsvis kommer hon att lära sig att tycka om bus med människor lika mycket som mys. Hon är väldigt lyhörd för kroppspråk och det hade varit kul att använda det på något sätt. Vi saknar dig men önskar dig all lycka, C! Här är några bilder från förra helgens promenad i Hagaparken.

I vissa av Cesars program ser man hur lång tid det tar från att han träffar en stressad/rädd/aggressiv hund till dess att den gett upp och lugnat sig. Nedan finns en bildserie från nyårsaftonen som visar hur lång tid det tog för C att komma upp i värdinnans knä - knappt tre minuter. Först ville hon upp i soffan där helgmatten satt. Men den var inte hundtillåten och det räckte att jag skakade på huvudet och tyst sa "ah, ah". Då lommade C iväg till värdinnan. Först lade hon en tass i hennes knä, sedan en till. Öronen var slickade bakåt som för att säga att hon inte ville vara oförskämd, men om det gick för sig så... Eftersom det verkade gå bra kom sedan ett bakben och sedan det sista benet (00:26:56). Fortfarande lite avvaktande satt hon nu vid sidan av och lite på värdinnan i den rätt smala fåtöljen. Fortfarande inga tillsägelser så nu lade C sig ned och strax åkte huvudet ned. Några sekunder ytterligare så hade hon lagt sig tillrätta och låg hopkurad i knä mycket nöjd och mycket avslappnad (00:29:01). Myspluttan, där låg hon sedan resten av kvällen. (Kul med kamerans tidsangivelser som gör att man kan kolla tidsförloppet!)

En riktigt god fortsättning på det nya året önskar jag er alla!

En nyårshelg på den skärgårdsö vi besökte skulle vara en dröm för de flesta hundar. Inte en endaste smällare hörde vi, inga fyrverkerier syntes till under hela helgen! Tvåtimmarsresan med Waxholmsbåten var inga problem för C. Inom en minut låg hon under bordet på sin filt (efter att snabbt ha insett att medpassagerarhundarna inte var något att bry sig om, så blev det både på dit- och hemresa).

"Nyss ilandstigen, vad väntar här?"

"Ah, vilken utsikt vi kommer att ha!"

"Lite synd att soffan inte var till för hundar. Men det löste sig ändå. Att man är en ståtlig byracka på 25 kilo behöver inte betyda att man inte kan vara knähund. Tolvslaget brådskar inte, ligger bra här hos den trevliga värdinnan!"

   "Dagen efter var alla med på en trevlig tvåtimmarspromenad runt ön. Hav, sjö och skog hanns med. Mördarsvanarna bryr jag mig inte om trots varningsorden. Jag äter mycket heller lite vintergräs."

   "I skogen fanns fullt med spännande luktspår. Ville gärna bevisa att jag visst skulle funka utmärkt som jakthund, och då få bo kvar hos värdparet som tyckte att den egenskapen var det enda som saknades hos mig. Men min permishusse och permismatte sade att det inte alls gick för sig att gå lös. Mot reglerna..., hm så dumt!"

"Efter en skön helg passar det bra att sova bort båtresan hem. En filt under ett bord är allt som behövs. Zzzzzzzzzzz"