Än så länge kan man ta kvällspromenad i skogen, men det märks att hösten snart är här. I kväll var det rejält varmt under väst och jacka. Hunden, en schäferblandning, gick fint i kopplet och skötte sig bra vid möten också. Vi "lärde" honom att leta godisbit gömd i skog. Han fattade snabbt, så från att bli stressad över att en i flocken gick iväg för sig själv så övergick han till att förväntansfullt vänta på att det var dags att leta. Jag tänker att det var bra inte bara som nosaktivering, utan också att lite grann för att träna bort den sortens stress.

I dag var det vanlig arbetsdag, men i går var det öppet hus hos omplaceringshundarna. Full fart från morgon till eftermiddag, för mig med servering av grillad korv och som "hundparkeringsvakt". Det kom många glada besökare, både två- och fyrbenta och det är svårt att inte glädjas över så mycket intresse och engagemang. Dagen avslutades med rastning av tre chihuahuor. Märklig känsla att promenera i skogen med så små varelser. De känns knappt i kopplet. Men de beter sig precis som hundar! Jag glömde att ta med kameran, så här kommer en bild till på helghunden. De flesta brukar tycka om att stå eller sitta i hundfåtöljen och titta ut genom fönstret. M är den förste som helt sonika har hoppat upp och satt sig i fönstret.

Han har energi, den lille M. Kreativ är han också. Trots fyra timmars promenad inkl. fika har han haft energi att hitta en aktivitetstärning, pennor, strumpor, skurborstar och annat skoj som han gissar att vi också skullle vilja ha... Som tur är går han gärna med på byten. Godis eller hundleksaker. Grävstund i Hagaparken blev en av dagens höjdpunkter. Frågar man honom är nog bottennappen det där onödiga som människorna kallar passivitetsträning - sitta stilla på bänkar, så dumt och tråkigt!

Det är alltid spännande att få veta vem man ska få ha hos sig under helgen. Den här gången blev det en liten - en jack russel. Ungefär ett år, full fart, pigg och glad och inga egenheter fick vi veta. Mitt i prick! Han for runt i tre timmar men sysselsatte sig själv utan att ställa till med några skador. En stor hund hade inte kommit undan med det hos oss, men vi märkte att man kunde säga till honom när han gjorde sådant han inte fick och han gick inte heller upp så mycket i varv. Så han fick hållas. Innan det var dags för kvällsisen han han sova i soffan en stund. Nu ligger han och sover i sängen. I vår säng... Det är bara undantagsvis permishundarna får den favören :-).

Hurra! Helgens permishund blev en schäfer. Han är en ny bekant för personalen, så på matlappen stod det "Var försiktiga och beredda." - åtföljt av en smiley.

SÅ trevlig! Det började bra för han visste precis att man ska hoppa in i bilen när man får tillåtelse, och att man ska stanna när kopplet tas av. Bilresan gick ok, även om han tröttnade efter lite drygt en timme. (Han hade faktiskt fått en timmes promenad innan.) Då blev det en tvåminutersrast och sedan gick det bra sista milen. P är väldigt morgonpigg (inte helt i fas med oss alltså) och väldigt matglad. Lite svårt att koppla av i vissa lägen, men: bryr sig inte om människor, hundar som gör utfall och visar tänderna, katter som burrar upp sig och springer iväg (grannkatten Bosse som kom för att hälsa och för sent insåg att vi hade en annan fyrbent gäst). Genomsnäll och alert hund. Lite bråttom i kopplet, men det har de flesta. Är det vi som får dem att...? Stilig herre.

Igår (lördag) gjorde vi en tur till Skottvångs gruva där Östra Sörmlands Gruvförening ordnade det årliga Gruvans dag. Trevligt i vacker miljö. Vi hann fika två gånger. En gång innan turen på Sörmlandsledens etapp 16 och en gång efter. Vi gick inte hela etappen, men det var en väldigt trevlig sträcka. Det finns också två rundetapper så det blir definitivt ett återbesök. Närliggande Marvikarna är vackra, det har vi sett förr.

Det var väldigt trevligt att få umgås med en schäfer. Det finns många trevliga raser, och många trevliga blandningar, men schäfrar har en speciell plats i mitt hjärta. Jag upphör inte heller att förvånas över hur hundar kan anpassa sig så. P hade en tendens att vara lite pipig, men redan efter ett dygn så pep han lite mindre. Han kommer att bli en toppenhund för någon!

Jag har inte lyckats få till en kommentar så "svaret" kommer här. Vi fick höra att det var rottis-amstaff. T är en hittehund, så eventuellt är det en gissning. Min arbetskamrat som var ute med henne i går hörde rottis-dobermann. Jag tycker att rottis-dobermann-amstaff verkar rimligt. Definitivt rottis (se bilderna), käken påminner om amstaff (syns inte på bilderna), och hon är hög och slank vilken skulle kunna vara dobermann. Oavsett raser är hon en pudding.

får man göra underliga saker som att åka uppåt i en liten låda. Konstigast av allt är att man ser golvet utanför försvinna nedåt. Lite läskigt, men man vänjer sig. "Ska vi inte gå ut härifrån nu?"

Efter promenad, mat och kanske lite lek är det skönt med en tupplur. Visst ser det avkopplande ut när de sover med tassarna i vädret.