Den här gången fick vi träffa en trevlig tik. Väldigt glad, energisk, grunduppfostrad (!) och lyhörd för hupp hupp, harklingar och andra diskreta nej-ljud. För det var ju lite bråttom ibland, även om man visste att man egentligen inte får låta kopplet ta emot. Hoppas vi ses igen, om hon blir kvar ett tag!

Fotokvalitetet blev sisådär, det var lite för mörkt för kameran och blixtbilder blir inget vidare. Photoshop heter räddningen, och med favoritfiltret Poster Edges får man lätt ok resultat. Visst är  hon en riktig snyggning!

Skön sensommarhelg (nej, det är INTE höst) med sällskap av A och A(lice). I lördags skulle vi göra tre naturreservat, men det blev två. Kartläsaren var ingen vidare kartläsare... Första reservatet avrådde från hundbesök pga. betande kvigor (trevligt att avråda, inte förbjuda). Alice fick stanna i bilen och vi tog en kortrunda i hagarna.

Bättre lycka på nästa ställe. Kort, men trevlig tur. Först lite småskalig lantbruksmiljö, sedan en sörmländsk skog med sjö, grevlig jaktstuga, jordkällare och dass. Och rastplats för skogsvandrare. Gott om vildsvin finns det enlig ett svampplockande par vi mötte, men de lockades tack och lov inte fram av Alices skall.

A hade kommit över en broschyr som presenterar sörmländska naturreservat. Trevligt och bra, inte minst för hundägare som vill prova på nya områden. Men det vore ännu bättre om broschyren förvarnade om hundolämpliga kohagar.

(Okopplad hund!? Ja, men den här hundar far inte iväg efter vilt. Imponerande, eller hur?)

Hoppas inte, det är snudd på hädelse. Men nedan får man veta. Visst ser hon rätt charmig ut även om det naturligtvis är långt ifrån en elegant afghan med svajande päls. Pälser var mycket mjuk, som på en softi ungefär. A gick bra i kopplet, tog inte så mycket kontakt och gav ett rätt självständigt intryck. Efter inlämningen fick vi veta att hon kan vara busig och livlig. Hm, borde vi vara mer lekfulla med hundarna?? Ska nog testa mer sånt.

Förtjusande rottisvalpen M. Blott fyra månader, men ändå så klok. Vad har livet att erbjuda? Bara det bästa hoppas jag.

Semestern är slut och vi träffar åter omplaceringshundarna. I dag var vi ute med en liten jack russel-terrier. Rätt dragig, så det tog lite tid när vi jobbade med du-kommer-bara-framåt-om-du-slutar-streta. Terrier=envis, så det blev en hattig promenad. (Är man van vid större hundar känns det konstigt med så lite motstånd i kopplet, men axlarna mår bra.) Den lille G lär kunna göra utfall mot både djur och människor men just i dag hade han en bra dag. Skötte sig exemplarisk och var bara nyfiken vid möten. Jag tog med kameran men glömde tyvärr att ta någon bild.

Här en bild på en helt annan sort. En amstaff från Norge som skulle avlivas bara för att hon är en amstaff (och labrador och bullterrier om jag minns rätt, även om det inte syntes. Verkar ha fått det bästa från raserna.). A är en av de allra trevligaste, mest lyhörda men samtidigt fartiga och skojiga helghundar vi träffat! Väldigt social och kelig också. Norges regler visar på absurditeten att vissa raser ska förbjudas. Hörde på radion att några östgöta-folkpartister har föreslagit att det ska införa licens för vissa raser. Det skulle dessutom inte gå att få en licens om hunden skulle vara ett sällskapsdjur...

Det här är väl ingen skylt man blir glad av att se. Men det är ännu sorgligare att den behövs. Synar man asfalten ser man att det är några hundägare som låtit sin hund kissa på blomkrukan, det har runnit ned i markbrunnen. Vi bor vi i en riktig stadsbebyggelse med hus och trottoarer och det är ofta par kvarter mellan lämpliga kissplatser. Många låter sina hanhundar kissa på husen, på cyklar, byggkoner mm. Det är inte alls nödvändigt. Är man bara lite vaken och håller tempo - och koll - går det alldeles utmärkt att få hanhundarna att hålla sig ett litet tag mellan benlyften. Gratistillfälle att utöva lite ledarskap är det kanske också.

Ännu en dag på jobbet, segt och vi är bara fyra som fortfarande jobbar. Jag vet inte om det är bra eller dåligt att det är så erbarmligt grått och tungt väder ute. Nåja, bara en dag kvar till semestern! Regnar det då kan man med gott samvete stanna inne och läsa. Jag är redo - har laddat upp med ett antal sommarböcker. (Tjuvstartade förra helgen med "Is och vatten, vatten och is" efter ett tips på http://borzita-57.bloggagratis.se/820-bokliv/  Tack för det, boken sträcklästes.)

En gammal bild får locka fram sommarkänslan. Vår hund H älskade att gräva i sand, och finare sand än där i Skåne hade hon aldrig skådat! Hon grävde som sådan glädje och frenesi att syskonbarnen bara måste gräva de också.

En vardagskväll i veckan blir det promenad med en hund som väntar på nytt hem. Denna gång blev det en stilig B. Ung, gick bra i koppel men svår att få riktig (ögon)kontakt med. Stilig. Inte helt olik en panter på denna bild!

Större delen av promenaden går vi i skogen, men ibland kommer vi ut på öppna fält. Många hundar kan få lite spatt då. Extra busiga o glada, ibland utmana med lite koppeldragkamp. Vår gamla H blev också lite extra till sig. Är det jägaren i dem som vaknar till liv? Man undrar. Någon som har en teori?

Kommentarer: Jag har haft problem med att besvara kommentarer, de syns inte. Jobbar vidare med det.